Ungefär som på hösten, då löven lämnar sina träd och faller
Kategori: Livet som linda
När allt är jobbigt och det känns som att man har hamnat på djupet, ni vet. Där nere då man mår som allra sämst. När allt känns meningslöst. När ingenting är som det borde. När man varken kan känna sig glad eller lycklig. När man varken kan äta eller sova. När man har en kropp som är helt utmattad. Vad tar man sig till då?
Jag känner mig dum, på ett konstigt sett. Att jag har tillåtit mig själv att hamna här igen. Jag måste börja inse att det är JAG som har huvudrollen i mitt liv, att det är JAG som måste stå i fokus och må bra. Jag kan inte bara tänka på andra hela tiden. Även om det känns bra för stunden, just den där stunden. Så måste jag lära mig att tänka ett steg längre.